Russian Symbolist Painter, 1856-1910 Russian painter and draughtsman. He was a pioneer of modernism, and his highly innovative technique broke with the traditions of the Academy of Arts in St Petersburg, where he had been a brilliant student; at the same time he felt dissociated from the social consciousness of The Wanderers.  Related Paintings of Mikhail Vrubel :. | Swan princess | Portrait | Seated Demon (mk19) | Salieri Pouring Poison Into Mozart's Glass | Swan princess. |
Related Artists:
Julian Falat
Julian Falat, (30 July 1853 in Tuliglowy near Lwow - 9 July 1929 in Bystra Sląska) was one of the most prolific Polish painters of watercolor and one of the country's foremost landscape painters as well as one of the leading Polish impressionists. Falat first studied under Wladysław Luszczkiewicz at the Krakow School of Fine Arts, and then at the Art Academy of Munich. After several trips throughout Europe and Asia in 1885, Fałat compiled a collection of studies from his voyages which would become useful later in the development of his artwork. Themes typical of Fałat's painting are Polish landscapes, hunting scenes, portraits, and studies from his voyages. In 1886, Falat accepted an invitation from future German Emperor Wilhelm II to serve as court painter in Berlin. Falat died in Bystra Sląska on July 9, 1929. A museum in Poland, called Falatowka, is devoted to him. Out of his three children, Kazimierz (Togo) (1904-1981) continued to paint in watercolour.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Eustache Le Sueur
French Baroque Era Painter, 1616-1655. French painter and draughtsman. He was one of the most important painters of historical, mythological and religious pictures in 17th-century France and one of the founders of French classicism. He was long considered the 'French Raphael' and the equal of Nicolas Poussin and Charles Le Brun. His reputation reached its zenith in the first half of the 19th century, but since then it has been in decline, largely as a result of the simplified and saccharine image of the man and his art created by Romantic writers and painters. Nevertheless, more recent recognition of the complexity of his art has resulted in a new interest in him and in his place in the evolution of French painting in the 17th century. Despite the almost total absence of signed and dated works, the chronology of Le Sueur's oeuvre can be established with the aid of a few surviving contracts, dated engravings after his paintings and the list of works published by Le Comte in 1700.